Se mästerverk från nya franska vågen

Få filmrörelser är lika ikoniska som den nya franska vågen, där en spännande kombination av realism och kreativitet ledde till flera stora mästerverk. I den här artikeln kollar vi närmare på några av dessa

Bob le flambeur (1956)

Jean-Pierre Melvilles mästerverk Bob le flambeur anses av många ha varit en sorts förlaga till nya franska vågen, filmen släpptes nämligen strax innan den stora vågen kom med filmskapare som Jean-Luc Godard, Agnès Varda och François Truffaut. Bob le flambeur är ett lysande gangsterdrama om en f.d. kriminell som numera spenderar sin tid på att spela på olika casinon och hak. Eftersom filmen spelades in långt innan möjligheterna för online casino utan licens existerade bjuds vi på otaliga fantastiska stadsvyer i Paris. Mot slutet av filmen bjuds vi på en helt makalös sekvens på ett casino som Bob tänker genomföra en kupp mot.

Andra Jean-Pierre Melville-filmer att se: Samuraj killer (1967), Skuggornas armé (1969), Den röda cirkeln (1970).

De 400 slagen (1960)

François Truffauts mästerliga uppväxtskildring De 400 slagen är tveklöst en av filmer som starkast förknippas med den nya franska vågen. Kul att veta är att filmen inleds utanför en biograf där en person snor med sig en affisch på Ingmar Bergmans Sommaren med Monika. Det var nämligen en av de filmerna som hade störst inflytande på hela den franska filmrörelsern, eftersom den pushade gränserna för realism och vad som ansågs vara okej att visa på film.

Andra François Truffaut-filmer att se: Skjut på pianisten! (1960), Jules och Jim (1962), Stulna kyssar (1968).

Cléo från 5 till 7 (1962)

Tidigare nämnde jag att den nya franska vågen inte bara präglades av realism utan också kreativitet. Även om Jean-Luc Godard är det ultimata exemplet på detta, uppnår Agnès Varda en sorts optimal balans med mästerliga Cléo från 5 till 7. Detta cementeras redan i filmens inledande klipp, en kamera riktad mot ett bord med tarotkort. Vi ser inte kvinnorna vid bordet, utan bara korten, men inser snabbt att hon som får sin framtid siad är vår huvudperson, Cléo. Det geniala med den här inledningen är att spåkvinnan berättar vad hon ser i Cléos förflutna, hennes nuvarande situation och i hennes framtid.

Det blir en effektiv och rolig karaktärspresentation som berättar allt vi behöver veta om Cléo utan att det känns konstlat eller tillgjort. Vi får också veta hennes drömmar och de hinder som kan tänkas stå i hennes väg för att uppfylla dem. Dessutom, eftersom karaktärerna inte visas förrän efter alla kort har presenterats, hålls i på spänn över vem vår hjältinna faktiskt är.

Andra Agnès Varda-filmer att se: Min lycka (1965), Vagabond (1985), Efterskörd (2000).

Föraktet (1963)

Detta är förmodligen Jean-Luc Godards bästa film och sett till hur många hyllade klassiker han ligger bakom, säger det en hel del. Här följer vi en fransk författare vars äktenskap börjar gå åt pipsvängen medan han jobbar på en film åt Fritz Lang – en legendarisk regissör som spelar sig själv. På rollistan ser vi bl.a. Jack Palance, Brigitte Bardot och Michel Piccoli.

Vad som gör Föraktat så pass unik är de spännande manusbeslut och tekniska beslut som Godard hela tiden väljer att arbeta med. Medan det i vissa filmer kan kännas för konstlat och för mycket lekstuga, hittar han här en perfekt balans. Dessutom är fotot bländande snyggt med en fantastisk färgpalett. Filmen finns att streama hos TriArt.

Andra Jean-Luc Godard-filmer att se: Till sista andetaget (1960), Leva sitt liv (1962), Alphaville – ett fall för Lemmy Caution (1965).