Less på julen? En guide till alternativa filmer inför julmyset

Inget nytt under granen.

En skådespelerska från 1990-talet du nästan glömt bort drabbas av något slags personligt trauma, bara för att träffa sitt livs drömkille som stormar in och räddar henne på självaste julafton.

Förutsägbart och så trist att klockorna stannar.

Men det är vad vi fått stå ut med varje jul så långt tillbaka vi överhuvudtaget kan minnas. Slätstrukna feelgoodfilmer som hela familjen kan genomlida tillsammans medan farfar snarkar högt i fåtöljen bredvid efter ett par snapsar för mycket.

Nej, det vi behöver är något med lite karaktär, en släng ”julatmosfär” för att gjuta lite nytt liv i julen: en frizon utan Love Actually. Här är guiden till de bästa ”ojuliga” julfilmerna.

Go

En mörk och djupt komisk händelsekedja som utspelas under loppet av 24 timmar ur tre olika men sammanflätade perspektiv.

Först möter vi några tonåriga snabbköpsarbetare som blir indragna i en farlig narkotikahärva med två snubbar. Därefter får vi följa en britts resa till Las Vegas där han, istället för att klura ut hur man vinner på spelautomater, på något sätt lyckas sätta eld på sitt hotellrum och får problem med en avdankad strippklubbsägare.

Slutligen ser vi dagen ur två skådespelares perspektiv som blir skyldiga en skum polis en massa pengar efter att ha blivit inblandade i knarkhärvan, och berättelsens tre huvudtrådar möts i en galet julig ravescen som slutar ganska illa.

Det finns definitivt ett stråk av Tarantino i Go, med dess totala besatthet av vapen och droger, men här blir ingen dödad. Istället får vi uppleva en adrenalinstinn resa genom en räcka osannolika händelser som är både underhållande och periodvis en smula förvirrande.

Black Christmas

Det är möjligt att många kommer att se det här årets remake och tänka att Black Christmas 2019 är originalet.

Det stämmer dock inte, versionen från 1974 fungerade som en pionjär i slasher-genren som kom att sätta skräck i biopubliken under efterföljande decennier.

Ett gäng studenttjejer plågas av en bindgalen psykopat under julen, som verkligen ser till att filmen lever upp till sitt namn med en lång rad mörka och riktigt skruvade mordscener.

Regissören Bob Clark kunde sin sak när det gällde att få publiken att sitta som på nålar, och detta tio år innan han spelade in kultklassikern A Christmas Story.

Som så ofta är originalet mycket bättre än nyversionen med grymt skådespeleri och en hel del otäcka kamerarörelser som ger dig en äkta skräckupplevelse. Vissa kallar den för den ”bästa slasherfilm som någonsin gjorts” och det går inte annat än att hålla med.

Eyes Wide Shut

Den exakta motsatsen till vad faster Agnes vill titta på efter julmiddagen – eller kanske inte.

Stanley Kubricks sista film såg till att demonregissörens karriär verkligen fick sluta med en rejäl smäll, eller två.

Eyes Wide Shut, med det äkta paret Tom Cruise och Nicole Kidman i deras sista film tillsammans, är kanske inte någon typisk julfilm. Mord, droger och prostitution är genomgående teman, och det hela kulminerar i en barnförbjuden, maskeradorgie.

Cruise och Kidman spelar det förmögna paret extremt bra, och förmedlar komplicerade känslor som trohet och svartsjuka med total perfektion medan berättelsen sakta utvecklas. Det julpyntade Manhattan agerar fond och skänker en kusligt mättad känsla till hela filmen.

Krampus

I centraleuropeiska folksagor är Krampus en slags ond ”anti-tomte”, ett väsen som är till hälften get, till hälften demon, och som anländer varje jul för att skrämma livet ur små barn. Det räcker med ett snabbt ögonkast på teckningar av monstret för att förstå att den här sagan säkert satt sina spår genom åren, och varför den också har inspirerat till en framgångsrik skräckfilm.

Berättelsen kretsar kring en dysfunktionell familj som får besök av Krampus innan julafton. Denna illvilliga julbesökare har för avsikt att döda dem alla en efter en och det som följer är en underhållande blandning av blodiga hemskheter, komedi och absurditeter medan den olyckliga familjen försöker bli kvitt sin ovälkomna gäst.

Även om den inte är lämplig för barn under 12 år, är våldet mer humoristiskt än skruvat. Med det sagt är Krampus ingen vidare vacker syn när han väl dyker upp i rutan. Släng in några mördarleksaker och onda pepparkaksgubbar (fråga inte ens) och allt är som gjort för 98 underhållande, om än något bisarra minuter.

Trading Places

Har du någonsin funderat på vad italienare tittar på under julen? Nej, inte La Dolce Vita eller något annat stereotypiskt italienskt. Av någon märklig anledning är det komedin Trading Places som sänds över hela landet varje julafton.

Exakt varför är det ingen som vet, men det finns så gott om roliga ögonblick och fantasifulla skeenden i denna film att det räcker för att förklara dess framgångar.

Regissören John Landis ger oss Dan Aykroyd och Eddie Murphy i absoluta toppform, den ene som rik aktiemäklare och den andre som opålitlig svindlare. När de två blir indragna i ett galet vad med höga insatser mellan två affärsmän, bjuds vi på en serie osannolika händelser inklusive onda tomtar och lockande glädjedamer.

Som en modern nyversion av den klassiska sagan Prinsen och tiggargossen, glider filmen fram medan de två karaktärerna byter roller och slutar i en passande julig saga om hederlighet och moral.

Gremlins

Kommer du ihåg de där små virtuella husdjuren, tamagotchi? Du vet, de där elektroniska leksakerna som dog om du inte gav den tillräckligt med ”vatten” och dog på riktigt om du badade med dem eller tappade dem i toaletten.

Filmvärldens motsvarighet till de där ”husdjuren” kan vara lille mogwai – även om den här gulliga, lurviga varelsen faktiskt är av kött och blod (i filmen alltså). Precis som med tamagotchi får du aldrig bryta mot de strikta skötselreglerna: mata inte din mogwai efter midnatt och utsätt den absolut inte för vatten.

Oturligt nog för Billy i  Gremlins, är det precis det han gör. När han fått varelsen från sin excentriska pappa, råkar han av misstag blöta ner den, en söt liten mogwai vid namn Gizmo. Konsekvensen? Gizmo föder i rask takt fram ytterligare fem av de små varelserna som sen orsakar total förödelse över hela stan.

Även om filmen kan upplevas som lite daterad nuförtiden med sina specialeffekter från 1980-talet, har den blivit en lättsam klassiker och en film som fungerar som ett uppfriskande motgift mot de gamla vanliga intetsägande julfilmerna på tv.